Bokmärk | Startsida | Om | Info | Kontakt | Annonsera |Copyright

Läsarnas Avdelning

Börje ville ha lite tips om hur man förvarar whisky. Nedan ser vi en klassiker. Billy med vitrindörrar. Faktiskt samma som jag själv har hemma, dock har jag inte tillåtelse att utnyttja ytan så generöst som nedan. Nackdelen är solljus som kan exponeras men man får och andra sidan se sin whisky. Vår anonyme bidragsgivare tycker det är snyggt. Jag med!



Fortsätt skicka in era "hyllor", kul att se! Vem vet, får vi in ett antal kandidater kanske vi kan anordna en omröstning om det snyggaste whiskyskåpet!
******

Sedan var det Ardbeg. Ett par kommentarer från er läsare:

"Tänkte på blänkaren om Ardbeg. Första tanken var att Ardbeg är en väldigt trevlig malt imho, den är t.ex. inte så "in your face" som laphroaig. Fast jag måste säga att efter att på ett tag inte ha druckit laphroaig alls och sedan prova den nya quarter cask var en väldigt positiv överraskning. En annan sak med Ardbeg är väl att det är lite brist på den i alla fall ett litet tag framöver. Positivt är att ardbegs site har ett par flaskor 17årig kvar 77:an tog slut snabbt igen.

Roger"

Och jag var tvungen att ta med motiveringen nedan varför Ardbeg är så mycket bättre än sina Islay kollegor... 
 
"Hej,

Du undrar varför så många tycker att Ardbeg är bäst. Ardbeg ÄR bäst! Varför tvivlar du?

I en Ardbeg är det framför allt balansen och komplexiteten som är det mest framstående/enastående. Här får du Caol Ila och Lagavulins dragningar mot mörk peat (mkt av det rökta mältade kornet går igen i dessa sorter), Taliskers kryddighet samt inte minst Laphroaig och Bowmore’s citrusrök. Jag är normalt inte för kompromisser, men när en whisky blir så perfekt balanserad mellan allt det goda då faller jag pladask.

Så otroligt god maltwhisky som Ardbeg’s Lord of the Isles eller 1977:an eller Ardbeg Provenance från 1974 eller Ardbeg CC från 1974 buteljerad av Gordon & MacPhail etc, hittar du ingen annanstans. Ardbeg Ten och Uigeadail slår dessutom undan benen på sina ”klasskamrater”. Visst är Lagavulin 16 år en fantastisk whisky med otroligt lång rökig eftersmak, men inte är den så värst komplex. Tyvärr har jag inte smakat på någon äldre Lagavulin än så, vilket delvis beror på att de flaskorna är så dyra.

Laphroaig är bra, men jag tycker att den börjat tappa i kvalitet. Tur för Laphroaig att de då fått fram Quarter Cask. Den är riktigt god trots sin ringa ålder. Jag provade t ex Laphroaig 30 år för en tid sedan och blev totalbesviken. Var hade Laphroaig tagit vägen i den buteljeringen?

Bowmore kan hälsa hem. De är världsmästare på antal buteljeringar. Definitivt inget annat. Caol Ila är en frisk fläkt med massor av peatrök, men komplexitet i smak är här nästan okänt. Däremot tycker jag att Talisker smyger på bra. De har gjort en riktig uppryckning med 18-åringen och jubileumswhiskyn 175th Anniversary.  

När du smakar på en gammal Ardbeg så vet du definitivt var den härstammar från. Alla Ardbeg’s buteljeringar är för mig en succé. Okey, det finns undantag. T ex är jag inte så speciellt förtjust i 17-åringen. Den tycker jag viker ner sig. Men skulle jag bara få ha flaskor från ett destilleri i mitt skåp så skulle det definitivt vara ARDBEG!

Sedan finns det massor med andra argument för Ardbeg. Destilleriet ligger oerhört vackert till. På destilleriet finns vänliga människor som går att kontakta för att få svar på sina frågor. Det är inte lika lätt att få svar från t ex jätten Diageo. Destilleriets historia där det t ex höll på att gå under vid flera tillfällen väcker också sympatier. Hur det kunde vara så nära en undergång, är för mig en gåta. Sedan har de stil på sina grejer. Det är väl bara t ex Springbank som kan konkurrera vad gäller logotype och flaskornas form. Men icke i flaskornas innehåll!

Blanda inte in Bruichladdich Octomore, som förresten i fjol destillerade nr 2 av Octomore The Beast. Den har phenol level på hela 167 ppm. Men inte kommer den att bli populärast för att den är rökigast (vad gäller rökningen av maltet). Det finns ju andra parametrar som bidrar till helheten, som t ex pannorna, sättet att destillera och lagringen. Jag förväntar mig att Octomore blir rökig men med en lätt kropp. Ardbeg har mera tyngd och smak och förblir därmed nummer ett.

Vad mer behöver sägas?  Jo, att det bara är Ardbeg som jag njuter av till Karl-Bertil Jonsson på julafton.

Tvivlar du verkligen fortfarande?

Med vänlig hälsning
Benny Ingman, Karlstad"

Nej Benny och alla ni andra som skickat in.  Jag tvivlar inte längre . Ni läsare älskar Ardbeg. För alla de skäl Benny sammanfattat och säkert fler. Men jag föredrar Caol Ila och Bowmore. Inte lika charmiga ägare, historia osv. Håller med om det. Fast godare whisky. Men ni är majoritet som tycker annorlunda. Det är ju ett faktum.

******
OBS! Har ni en bild, skicka via mitt mail. Annars är ni välkomna att använda fälten nedan.


Niklas Broman

Tillbaka >>

Whiskyprovning >>

Butiker på Internet >>