|
Kopparpannorna tillhör den del som anses
sätta den tydligaste prägeln på den färdiga whiskyn. Ni
har säkert hört talas om historier som berättar att nya
pannor måste bucklas på exakt samma ställen som de
tidigare pannorna, allt för att inte störa den speciella
särarten som är karaktäristisk för just den whiskyn.
Att man valt koppar beror
framför allt på att materialet är lättbearbetat, håller
värmen samt bidrar till whiskyns karaktär. Pannorna
varierar i storlek och form, de minsta pannorna finns på
Edradour Distillery och är på 2 200 liter vilket ligger strax
ovanför den lagstadgade minsta volymen. Glenfarclas
Distillery har
bland de största pannorna på nästan 30 000 liter. Pannorna
består av kropp, hals och kondensor.
Kroppen
är rundad och konvex upptill och utgör den största
delen och den skiljer sig inte mycket mellan destillerierna.
Halsen
är omgärdat av många skrönor och spekulationer och
destillerierna hävdar att vinkeln och storleken bidrar
till en stor del av smaken. Rent generellt gäller att
en kort och bred hals ger en fyllig och oljig whisky som t ex Macallan. En lång och smal hals ger en lätt och
elegant whisky t ex Glenlivet. De högsta pannorna i Skottland
är hela 7,7 meter och finns på
Isle of Jura Distillery.
Kondensorn
skall plocka upp alkoholångorna och här är variationen
inte så stor mellan destillerierna. Den består av tätt
packade kopparrör med cirkulerande kallvatten vars syfte
är att kyla och omvandla ångan till råsprit.
Oftast har
destillerierna två seriekopplade pannor, en större
mäskpanna och en något mindre spritpanna. Irlands
destillerier har av tradition tre något större pannor
seriekopplade. Auchentoshan är det enda destilleri i
Skottland som har tre pannor seriekopplade. Pannorna
indelas vanligen i tre typer, lökpannan, boiling ball
pannan och lanternpannan. Den vanligaste formen är lökpannan som man finner både som mäskpanna och
spritpannan. Boiling ball modellen är något ovanligare
och har en 'knöl' mellan hals och kropp vilket skall
separera ämnena bättre i destilleringen. Lanternmodellen
används vanligen som mäskpanna.
Pannornas uppgift
är att destillera mäsken till råsprit. Mäsken som håller
en alkoholstyrka på cirka 7% destilleras i mäskpannan
och övergår till ”lågvin” efter destilleringen och har
en har en styrka på cirka 20%. Mäskpannorna värms
vanligen indirekt med ånga i kopparrör på insidan.
Glenmorangie introducerade detta redan 1888. Glendronach
värmer sina pannorna genom att elda med kol direkt under
dem vilket gör att de måste använda sig av kedjemattor på
insidan som sakta roterar runt och ser till att inget
bränns fast. Spritpannorna behöver inte dessa
kedjemattor då ämnena som kan brännas fast inte följt
med första destilleringen. Pannorna måste även vara
tjockare på grund av eldningen, 15 mm jämfört med 5 mm
på en panna uppvärmd av interna ångrör. Hos Glenfarclas
och Glenfiddich använder man sig av gaslåga under
pannorna. Glenfarclas hävdar att de har provat ångrör på
insidan, men att de genast avbröt detta efter endast
någon vecka då det visserligen blev billigare i drift
men att kvalitén påverkades negativt. ”Lågvinet” från
mäskpannan hamnar nu i spritpannan för en sista
destillering. En del destillerier, Ardbeg och Glen Grant
hävdar att de destillerar spriten två och en halv gång.
Detta beroende på att de har ett så kallat reflux system
som strax före kondensorn kyler ner ämnen med lägre
flyktighet en extra gång. Detta påstår de skall ge
en ”ädlare” destillering.
Livslängden på
mäskpannan ligger på 15-20 år och 10-15 för spritpannan.
En direkteldad panna har en kortare livslängd. |